Galleria Huuto » Nylandsgatan
Holding​ ​Ground​

Matilda​ ​Enegren
Holding​ ​Ground​ ​ ​
Galleri Huuto Nylandsgatan
6.12-22.12.2017

Galleriet har öppet på Självständighetsdagen 6.12. och konstnären är på plats, välkommen!

“Holding ground: an area of seabed where an anchor will hold.”

Jag arbetar med figurativt måleri och utställningen Holding Ground består av oljemålningar som kan delas in i: en serie porträtt, ett självporträtt och några motiv ur landskap.

En späd rönn med stora löv vajandes i ett skogsbryn och ett gammalt stupat träd upplyst av vårsolen, är syner som jag genom måleriet förtöjt mina tankar i. Trädens löv- och grenverk har tjänat som mentala fästen.

De avbildade personerna i serien med porträtt är vänner och bekanta som jag bett komma till min studio och sitta modell. Jag har varit intresserad av att reagera på den närvarande personen och dagsljusets egenskaper. Jag har målat delvis i blindo – byggt upp ansiktet yta för yta och förlitat mig på ett slags spontan logik.

Matilda Enegren (f.1989) bor och är verksam i Helsingfors. Hon utexaminerades med masterexamen i fri konst år 2015 från Konsthögskolan Valand, Göteborgs Universitet och har innan dess en kandidatexamen i Bildkonst från Yrkeshögskolan Novia, Nykarleby, 2012. Hon har haft soloutställningar i Sverige (Galleri Lars Hjelm, Karlstad och Vasagatan 13, Göteborg) och Finland (Varikkogalleria, Seinäjoki) samt medverkat i grupputställningar i bland annat Sverige, Finland, USA och Schweiz. 2014 ingick hon i publikationen 100 Painters of Tomorrow som utkom på förlaget Thames & Hudson, London.

Utställningen understöds av Svenska Kulturfonden och Konstsamfundet.

För kontakt och mera info:
e-mail: matilda.enegren(at)gmail.com
tel. 0505124959
hemsida: www.matildaenegren.com

November

Leena Ylä-Lyly
November
Galleria Huuto Nylandsgatan
15.11. – 3.12. 2017

Verkhelheten November behandlar ämnen som döden, tystnaden och tomheten samt den meditativa sidan av fotografier. Verken är påverkade av zenbuddismen, motiv inom den traditionella japanska bildkonsten och ikebana.

Jag träffade en buddhist år 2013, en utövare av zen, som led av en obotlig sjukdom. Jag började fotografera honom och bekanta mig med zenmeditation. Vi talade ofta om det som komma skall. Hans lugn inför situationen påverkade mig djupt. November behandlar dödens skugga i ljuset av zen. Döden som tema går inte att förbise eller slutbehandla. Döden är evig och alltid lika aktuell. Tystnad, tomhet och att stanna upp vid det väsentliga är delar av samma helhet.

November är tillägnat minnet av Juhani Keskinen (1977-2017).

Leena Ylä-Lyly (f.1979) bor och arbetar i Helsingfors. Hon är utexaminerad konstmagister från Aalto-universitetet. November är hennes tredje separatutställning.

Konstnären är anträffbar i galleriet på veckosluten.

Utställningen har fått understöd av Centret för konstfrämjande.

leena.yla.lyly(at)gmail.com
+358 40 7011221

艺术品
I WILL ATTACH THESE TUBES TO MY BOTTOM AND
PRETEND TO BE A BIRD WITH AN UGLY TAIL.
KUVATAITEILIJAN TEOS VUODELTA 2014, PURETTU OSIIN.
UN TAS DE PLASTIQUE SANS UNE RAISON D’ÊTRE.
DER STAPEL WARTET AUF ENTSORGUNG.

Joonas Jokiranta
艺术品
I WILL ATTACH THESE TUBES TO MY BOTTOM AND PRETEND TO BE A BIRD WITH AN UGLY TAIL.
KUVATAITEILIJAN TEOS VUODELTA 2014, PURETTU OSIIN.
UN TAS DE PLASTIQUE SANS UNE RAISON D’ÊTRE.
DER STAPEL WARTET AUF ENTSORGUNG.
Galleria Huuto Nylandsgatan
25.10.-12.11.2017

Galleriet är öppet också på Alla helgons dag 4.11.2017 kl. 12-17.

Att säga allt högt när man inte mera har något att säga. Att hålla fast vid en metod genom att förvandla det till något mörkt ämne. Finna mål och mening bara för att sedan förlora det igen. Studera ämnet genom att hacka sönder det med en sofistikerad järnhammare. (på finska ”hutkien tutkiva taide”)

Utställningen lunkar framåt i sällskap av snö, plast och målfärg sökande efter mål och mening som gått förlorade. Frånvaron kommenderar närvaron, något som endast åskådaren kan frammana. Arbetets avsikt och att visa avtryck, material, budskap, och det omöjliga i att dyka in i bubblan och komma ut.

Utgångspunkten är, förstås, ett mänskligt mysterium – en impuls som sätter igång ett tvångsmässigt behov att deklarera sin existens om så bara i skogen. Den omgivande verkligheten är på samma gång både en bullrig och stum kaotisk väv som suger upp alla meddelanden och blandar ihop dem till en hop signaler. Man kan försöka skrapa på ytan koncentrerat, med säkerhet och osäkerhet. Det syns inte, hörs inte men kan kännas.

Arbetena är inte parodier, ironi, lånade kulturdelar eller något estetiskt tilltalande för ögat. Tomhetens djungel skapad av den post-industriella marchordern väntar på
upptäcksresande.

Närmare information:
Joonas Jokiranta
joonas.jokiranta(at)gmail.com
+358 407696819

WHAT IS LOVE?
(BABY DON’T HURT ME)

Vilma Pimenoff
WHAT IS LOVE?(BABY DON’T HURT ME)
Galleria Huuto Uudenmaankatu
04.10. – 22.10.

Med utställningen What is love? som citerar 90-talets eurodancestjärna Haddaway ställer sig Vilma Pimenoff frågan ’vad är kärlek?’. Utställningen ställer inte den romantiska kärleken i fokus utan grubblar kring hur bilder, berättelser och modeller om kärleken påverkar vårt beteende, hur vi behandlar och bemöter varandra, och vad vi uppfattar som rätt och fel.

Av konstverken framgår det att människan är förmögen att begå både goda och onda gärningar. Det intressanta är att vår kulturella bildvärld med sina änglar och djävular i regel presenterar det goda och det onda som klart åtskilda och det finns egentligen inte plats för något annat där emellan.

Utställningen som består av fotografier och installationer använder sig av vardagens bilder och symboler som hör samman med kärlek, oskuldsfullhet, och ondska. Genom att framställa det välbekanta på ett annorlunda sätt ifrågasätter konstnären de rådande myterna om den kärlek som vår bildkultur skapar och förstärker.

”So what is right and what is wrong? Gimme a sign”, sjunger Haddaway… I sina arbeten behandlar Pimenoff kulturella betydelser och hur mening och innebörd uppstår, med andra ord tecknens semantik. Pimenoff utgår i sitt arbete ofta från ett objekt eller en bild.

Och hur var det med Haddaway? Eftersom det också är karakteristiskt för kärleken att den är svårdefinierbar plockar vi alla betydelser där vi råkar finna dem. Ibland kan det glättigt underhållande också visa sig vara seriöst och betydelsebärande, och det seriösa kan å andra sidan också vara lättsamt.

Vilma Pimenoffs fotografier har visats på utställningar i The Photographers’ Gallery i London, fotokonstfestivalen Circulation(s) i Centre CentQuatressa i Paris, samt som jättelika förstoringar i metron i Paris, i Moscow Multimedia Art Museum i Ryssland, samt i konstgallerier i Sverige, Italien, Frankrike och i Storbritannien. Pimenoff belönades i våras med Edit-priset för sina bilder i tidskriften Image och hon prisbelönades också vid tävlingen Celeste Prize i Florens i Italien.

Vilma Pimenoff har utexaminerats som magister i fotokonst (LCC, University of Arts London) och hon är numera bosatt och verksam i Helsingfors.

vilmapimenoff(at)gmail.com
www.vilmapimenoff.com
tel: 0509118999

DIVIDED

Noora Nio-Juss
DIVIDED
Galleria Huuto Nylandsgatan
13.9­–1.10.2017

Min utställning består av två olika serier. Serien Divided fick sin början av ett foto på min son. Stora målvaktshandskar som täcker hans lilla ansikte. Tanken att man genom att skydda ansiktet kan gömma sig från allt det obehagliga runtomkring en fascinerade mig. På ena sidan bakom händerna som täcker och skyddar står du, på den andra sidan hela världen. Genom upprepningar tog mina konstverk steg för steg en nästan abstrakt form. De täckande händer som jag målat till sist påminner kanske mest om simfenor, blommor eller palmer. Till en början målade jag detaljrikt i klara färger, men arbetena blev ändå till slut allt mörkare. Serien Dream kom till efter serien Divided. Jag försökte föreställa mig vad jag ser mellan fingrarna. Hurdant ljus och vilka färger släpper jag igenom.

De senaste åren har jag arbetat med grafik. Det är framför allt trägrafik och monotypier som påverkat utställningens konstverk. Jag har tagit en paus från måleriet och jag märker hur bilden och själva bildytan förändrats. Då jag arbetade med grafik blev jag förtjust i de jämna, stora, rena färgytorna och färgerna. Då jag målar njuter jag av det omedelbara penseldraget det lämnar, av det intuitiva.

Noora Nio-Juss (f. 1976) som bor och verkar i Helsingfors är utexaminerad konstmagister från Bildkonstakademin vid Konstuniversitetet. Hon har haft flera privatutställningar och medverkat i grupputställningar i Finland och utomlands (bl.a. privatutställningar i TM-Galleria, Galleria Huuto, Borgå Konsthall, ARTag Galleria, Project Room, Draakoni Galleria, Katariina Galleria samt grupputställningar i Gallerie Toolbox, utställningen Katajainen kansa – Taidetta purkutalossa, XIX Bildkonstveckan i Mänttä, De unga 2009 och De unga 2006). Nio-Juss konstverk återfinns i konstmuseernas och stiftelsernas samlingar (Finlands Nationalgalleri, Helsingfors stads konstmuseum, Paulon Säätiö, Mänttä stad och Tammerfors konstmuseum). Hon är medlem i Målarförbundet.
Centret för konstfrämjande har understött utställningen.

Närmare information:
Noora Nio-Juss
Tfn 050 303 1968
e-mail: noora.nio-juss(at)outlook.com
www.nooraniojuss.com

Uppbrott – Lähtö – Departure

Jenny Renlund
Uppbrott – Lähtö – Departure
Galleria Huuto Uudenmaankatu
23.8.-10.9.2017

I utställningens målningar behandlar jag känslor av ensamhet och isolering. Jag har målat utrymmen och landskap med vilka jag vill uttrycka stämningen av en tryckande tystnad och tomhet, men även frigörelse från ett inskränkt liv. Då jag målat har jag berättat en saga för mig själv om en människa som länge varit instängd i sitt hem, väntande på något, och som sedan äntligen stigit ut och gett sig av. Personen i fråga syns inte i målningarna, utan det är snarare i de målade utrymmena, man kan se spår efter någon. Målningarna berättar även om hur den omgivning vi bygger upp, blir kvar och avslöjar det liv vi levt. Jag är fascinerad av människans förhållande till sin omgivning, och frågeställningar kring detta syns ofta i mina verk.

Som bidragsgivare för utställningen fungerar Svenska Kulturfonden.

Konstens natt på torsdag 24.8.2017:
Konstnärsträff på Galleria Huuto Uudenmaankatu, konstnären Jenny Renlund är på plats och möter publiken kl. 17-20, välkommen!

Mera information:
jrenlund(a)hotmail.com
0403100006

Whirls, Whispers and Fountains

Katri Mononen
Whirls, Whispers and Fountains
Galleria Huuto Nylandsgatan
2.8 – 20.8.2017

Utställningen Whirls, Whispers and Fountains visar upp mina målningar från åren 2016 och 2017 som förenar akryl- och sprayteknik. Mina målningar byggs upp av tunna transparenta lager samt tjocka, tunga färgmassor. I mina målningar förenar jag ett brett spektrum av målningsavtryck, från ett konturskarpt streck till ymniga färgflöden.

När jag inledde arbetet med utställningshelheten blev jag intresserad av fotografier tagna av rymden, rymdillustrationer samt teaterscener. Jag studerar de fotografier jag hittat, som tagits med radioteleskop och illustrationer på vilka det står ”konstnärens vision”, samt olika scenbelysningar och scenografier. Det mattsvarta på teaterscenernas sidor, som suger åt sig ljus, och klara spotlights började fascinera mitt sinne på ett märkvärdigt sätt, jämförbart med rymdens gränslösa mörker och å andra sidan de lysande stjärnorna.

Våra, lekmännens, föreställningar om rymden baserar sig på representationer: fotografier, videon och bilder producerade av konstnärer. Vi mottar kunskap om världsalltet där vi lever, små bitar åt gången, som avgränsade av scenlampornas smala ljuskil.

När vi ser på stjärnhimlen ser vi in i det förflutna. I rymdens skala är till och med ljusets hastighet långsam. Det är möjligt att iaktta avlägsna galaxer som sådana med radioteleskop, till och med så som de var för miljarder år sedan. Den största delen av världsalltets stoff tror man vara mörkt stoff. Fastän det inte direkt går att se, finns det bevis för dess existens. Således är vår uppfattning av verkligheten som baserar sig på iakttagelser mycket begränsad. Jag fascineras mycket av tanken att se in i det förflutna och stoffet omöjligt att uppfatta med sinnena.

Tankarna om rymden och teaterscenerna påverkar min målningsprocess i bakgrunden, men målningarna föds utifrån villkoren för det måleriska, fritt och intuitivt. Innehållet i mina målningar är sist och slutligen knutet till målningsprocessen. Målningarnas visuella språk och materialitet är viktiga i mina verk.
Jag tänker på målningen lite som på en bild av rymden, i mikroskopisk skala. I den färdiga målningen kan man se en liten bit av det förflutna; händelser i särskilda ögonblick, fångad rörelse och närvaro. Att måla är också ett sätt att föreställa sig den osynliga världen.

Jag tackar Finska Kulturfondens Birkalands regionalfond och Centret för konstens främjande, Birkalands konstkommission för att de understött min utställning.

Katri Mononen, f. 1981, bor och arbetar i Nokia. Hennes verk har bl.a. visats på separatutställningar i Borgå Konsthall 2015 och tm-Galleria 2012 samt utställningen De unga 2015 i Helsingfors Konsthall och grupputställningen Fin(n)ish i RARE Gallery, New York 2014.

Närmare information:
www.katrimononen.com
katri.mononen(at)gmail.com

Så man skäms

Hannah Hamberg
Så man skäms
Galleria Huuto Nylandsgatan
12.7–30.7.2017

Jag når redan upp till köksskåpets fjärde hylla där marängpåsen finns. Marängerna är jättegoda, de knastrar sådär trevligt och smakar vanilj men smulorna som fallit ner på golvet fastnar under strumpfötterna vilket ju stör. Jag har alltid tredubbla sockor, lurviga. Kalla tår, små naglar, tjocka vrister och en vårta. Jag blev inte bjuden på födelsedagskalas till grannens Sirpa. Flickorna i vårt hus tystnar alltid i samma stund som jag dyker upp och ingen vill byta klistermärken med mig. Så då måste man bara vänja sig vid att stirra på deras ryggar, nackar och bakdelar. Vatanens Sirpa har ett platt huvud och glosögd är hon också. Hon knäpper i ett med sina korta fingrar, nonstop. Knäppknäpp, den glosögdas hals och ansikte sväller upp. Sirpa är ful och trots det har hon vänner. Jag ordnar en egen fest för mig själv. I frysen hittar jag en påse med ärter, majs och paprika, i byrån skumgodis som blivit torrt och i kylskåpet oliver. När jag svalt en av mina godbitar har jag redan följande på tungan. Sirpa kan gott ha sitt kalas! Jag bara slevar i mig, sött och salt, salt och sött, om vartannat. Ända tills det korven fastnar i gommen och jag glömmer Sirpa.

I de utställda konstverken har jag använt mig av material som jag tyckte om som barn. Strikta regler och principer styr mitt arbetssätt.

-Färgen får inte flöda ut över de konturer jag dragit.

-Varje element i bilden ska slutföras innan jag ger mig lov att börja måla på följande element. Varje detalj leder på så vis fram till nya detaljer och sprider sig till slut ut över hela bildytan.

-Inga synliga penseldrag får finnas kvar och bildytan ska ha en noggrant bearbetad finish från början till slut.

-Man måste med jämna mellanrum måla uppochnervänt så att inte ögonen vänjer sig vid bilden. Vänjer man sig alltför mycket kan nämligen koncentrationen mattas av.

-Varje stycke polymermassa måste efter att det gjutits slipas med fem olika slippapper för att avlägsna dammpartiklar. Fingeravtryck, luftbubblor och sprickor (smärre skavanker) måste också slipas tills de inte längre syns. Den färdiga skulpturen måste sedan hanteras med gummihandskar så att inte fett från huden fastnar på ytan.

-När jag bestämmer färg och form för en skulptur har jag som mål att skapa något njutbart. Man måste snurra och vrida den mjuka plastmassan i handen tills det formen känns rätt. Om en skulptur som gjutits och slipats inte känns tilltalande då man betraktar den ska den kasseras.

Närmare information:
Hannah Hamberg
tel. 040 580 2566
hamberghannah(at)gmail.com

Stugan / \ Дача

Anastasia Artemeva & Liisa Ahlfors
Stugan / \ Дача
Galleria Huuto Nylandsgatan
21.6–9.7.2017

Stugan / \ Дача

”Den har fått en alldeles vansinnigt stor betydelse, allt det där med rötter och sånt. Jag funderade just här en dag att nu när jag väntar så mycket på att få komma dit… att tänk sen om den där stugan sku börja brinna? Eller om nånting sku hända och så sku den inte finnas mer, vad sku jag sen göra?”

Med en finsk sommarstuga och en rysk datja avses vanligtvis en fritidsbostad på landsbygden där man vistas under vissa säsonger. Anastasia Artemevas och Liisa Ahlfors finsk-ryska samarbete Stugan / \ Дача vid Galleria Huuto på Nylandsgatan uttrycker med konstens medel en upptäcktsresa till fritidsboendet i den ryska och finska kulturen med dess likheter och olikheter.

Utgångspunkten för vårt samarbete är både personliga och politiska. Ingendera av oss hade i barndomen en sommarstuga eller datja där familjen vistades – trots att de är så vanliga i de båda kulturerna. Samtidigt har vi tagit upp ett fenomen som debatterats i finländska medier, nämligen ryssars köp av mark och fritidsbostäder i insjö-Finland som finnarna uppfattar som sitt nationallandskap. Med konstverket ville vi reflektera över den finsk- och rysknationella idén om en sommarstuga eller datja som en institution som ger uttryck för den nationella identiteten samt ifrågasätta institutionen genom att låta individuella erfarenheter och uppfattningar om stugor och datjor komma till tals i våra respektive länder.

Av det material, intervjuer, privata fotografier samt minnen och berättelser som vi samlat in bland finländska stugägare och ryska datjniks som flyttat till Finland bygger vi ett installationskonstverk som fungerar som ett sommarhem mitt i stan. Utställningen Stugan / \ Дача är ett försök att skapa ett rum för kulturutbyte och överbrygga klyftan mellan grannländerna Finland och Ryssland.

Liisa Ahlfors (f. 1985) är en bildkonstnär bosatt och verksam i Tammerfors. Hon har en konstmagisterexamen från Aalto-universitetet samt YH-examen som bildkonstnär från Tampereen ammattikorkeakoulu. Ahlfors sätt att arbeta får sin näring av den utmaning en ny miljö ställer med konstverk som föds i möten mellan en plats, en situation och ett objekt. Hennes konstverk har vanligtvis formen av temporära installationer som byggts upp i utställningslokalen.

Anastasia Artemeva (f. 1989) är en konstnär född i Moskva men bosatt och verksam i Helsingfors. Hon har utexaminerats som konstmagister från Aalto-universitetet och har en kandidatexamen i konst från Limerick School of Art and Design i Irland. Artemeva undersöker och utarbetar ramarna för interaktion. Hon är intresserad av de sociala normernas koder och av accepterade sanningar, och ifrågasätter tillgänglighet och ensamrätt i förhållande till sociopolitiska, kulturella och personliga begränsningar.

På utställnings sista veckoslut lördagen den 8.7. organiseras workshops som liknar på saker man gör vid stugan. Workshops organiseras kl. 12-17, mera information senare!

Utställningen har vänligen understötts av Suomen kulttuurirahasto.

https://mokkidatsa.wordpress.com/

Närmare information:
Anastasia Artemeva
+358 44 237 6564
anastasia.artemeva(at)outlook.com
http://www.anastasia-artemeva.com

Liisa Ahlfors
+358 50 348 6725
liisaahlfors(at)gmail.com
http://www.liisahlfors.com

Målningar 2017

Arto Korhonen
Målningar 2017

Galleria Huuto Nylandsgatan
31.5.-18.6.2017

Min utställning består av två- och tredimensionella akvarellmålningar.
Utgångspunkt för utställningen är mitt livs två stora utmaningar och hur jag hanterar dem.

Den första utmaningen, det var min pappa, Aarne Ilmari. Han föddes i juni 1917 i storfurstendömet Finland. Senare under hösten samma år blev Finland självständigt. Nu i sommar skulle min pappa fyllt 100 år.

Under kriget tjänstgjorde han i luftvärnet på Himmelsberget i Helsingfors. Under ett anfall skadades han svårt i högra handen av en granatskärva från en granat som träffat luftvärnsbunkern. Handen måste amputeras mellan handleden och armbågen.
Jag tror att den här händelsen kom att ha ett starkt inflytande på mitt barndomshem.

Min pappa led av mentala problem och han var våldsam. Då jag började i grundskolans högstadium var situationen hemma till den grad kaotisk att jag varje dag var rädd för att gå hem. Ovissheten över om mamma fortfarande var vid liv fick mig att känna ångest och gjorde mig deprimerad.
Jag skämdes över hur vi hade det hemma. Då jag började i en ny skola ville jag inte längre bli bekant med de nya skolkamraterna och jag slutade kommunicera. Jag började dra mig undan.

Samtidigt var mitt sexuella uppvaknande en ny utmaning. Min dragning till personer av samma kön gjorde mig förbryllad. Vi bodde på landet och det fanns ingen som jag kunde diskutera sådana frågor med.
Min livssituation, hela detta kaos, tog sig uttryck i panikattacker. Det var inte heller något man talade högt om på den tiden. Dessutom var jag rädd för att jag verkligen höll på att bli galen. Allt detta hade givetvis stora följder för min skolframgång. Jag hade länge drömt om att få börja i bildkonstgymnasium men det fick jag nu glömma. Dessutom fick jag ångest när jag tänkte på den kommande värnplikten.

Jag hade länge planerat att besöka Himmelsberget, den plats där min pappa skadades i kriget. Det var först sommaren 2016 som jag klarade av att besöka platsen. På Himmelsberget förstod jag hur luftvärnets unga soldater varit som på en bricka, med horisonten vidöppen åt alla håll. Det var de som under svåra omständigheter avvärjde bombardemangen över Helsingfors centrum.
Fastän jag inte på förhand hade trott att mitt besök skulle påverka mig på något sätt hjälpte det mig att förstå min pappas beteende.

Senare hittade jag en överraskande koppling mellan min egen växtvärk och min pappas erfarenheter: i Helsingfors luftvärnstrupper tjänstgjorde också Touko Laaksonen (Tom of Finland). Jag kopplar samman dessa händelser och sammanträffanden i utställningens konstverk. De utgår både från mitt eget material och Krigsmuseets bildarkivmaterial från Himmelsberget samt forna och nuvarande händelser och symboler inom fredsrörelsen.

Utöver att ha varit en reningsprocess rent personligt är mina konstverk samtidigt en hyllning till alla de som hört till någon sexuell minoritet, som inte alltid haft rätt att vara sig själva, men som ändå uppoffrat sig för vårt lands självständighet.

Arto Korhonen (f. 1963 i Rantasalmi, bosatt i Helsingfors)
Examen vid Lahtis konstinstitut 1989. Deltagit aktivt i utställningsverksamhet. Privatutställningar, bl.a. Åbo konstmuseums studio, Nordiska akvarellmuseet, Glogalleriet, Galleria Ama, Muu galleria, Forum Box. Arto Korhonens konstverk ingår i Statens konstsamlingar samt i flera konstmuseers och stiftelsers samlingar, bland annat Sara Hildéns konstmuseum, Kiasma, Amos Andersons museum, och Wihuristiftelsen.

Centret för konstfrämjande och Suomen Kulttuurirahasto har vänligen understött utställningen.

Närmare information:
Arto Korhonen
Tfn 045 1319043
e-mail: art(a)artokorhonen.com
www.artokorhonen.com

Metallinaisia [Kvinnor av metall]

Mirja Kurri, Jaakko Vastapuu & Leena Vastapuu
Metallinaisia [Kvinnor av metall]
10.5.–28.5.2017


Galleria Huuto Nylandsgatan

Alla Galleria Huuto’s utställningar är öppna också Kristi himmelsfärds dag den 25 Maj 2017 med våra vanliga öppettider, välkommen!

Metallinaisia [Kvinnor av metall] – Om flicksoldater och deras liv

Kvinnor av metall är ett projekt där man genom en konstutställning, med vetenskapens och konstens medel, berättar om flicksoldaters vardag under de inbördeskrig som pågick i Liberia. Utställningen består av tvådimensionella konstverk i metall och ett flerkanaligt ljudkonstverk.
 


Tiotusentals barnsoldater deltog i de två inbördeskrig som utkämpades/pågick i Liberia under åren 1989–1997 och 2000–2003. Flickornas andel av barnsoldaterna uppgick till cirka 35–45 procent. Flickorna hade olika uppgifter inom underhållstjänsten och stred vid frontlinjen samt verkade till och med som brigadchefer. Utställningen baserar sig på Leena Vastapuus forskningsprojekt kring tidigare flicksoldater (numera kvinnliga veteraner) i Liberia.

Mirja Kurris konstverk i metall behandlar veteranernas vardagsliv idag, över tio år efter det att kriget tog slut, men med erfarenheter som präglats av kriget. Kurri har bearbetat stålplåt med olika tekniker, till exempel genom att svetsa och bränna, och därigenom skapat tvådimensionella målningar.

Utöver Kurris metallarbeten fylls konstgalleriet av Jaakko Vastapuus komposition En metalldjungel, med 16 kanals ljud och utställningens berättelser som tema. Det ledande temat/motivet är tre kvinnliga veteraner och deras liv under kriget, hur livet tedde sig då kriget var över, och deras drömmar inför framtiden.
 


Utställningen Kvinnor av metall är en organisk helhet som inspirerats av 130 intervjuer med kvinnliga krigsveteraner och tusentals fotografier som ger en glimt av det liv de numera lever. Ur alla dessa öden har en berättelse uppstått som vi kan ta del av. Ett förflutet som flicksoldat är något ytterst stigmatiserat i Liberia och veteranernas identitet avslöjas inte.
 


Trots att projektets bakgrund är kriget är hoppet utställningens bärande tema.

Finska Kulturfonden har vänligen understött utställningen.



Onsdagen den 17.5. kl. 17–19 ordnas ett öppet diskussionstillfälle med titeln Metallinaisia: Sodan kokemuksen tarkastelua tieteen ja taiteen keinoin i samarbete med webtidsskriften Politiikasta. Diskussionstillfället är del av webtidsskriftens projekt Konst av politik (Politiikasta taidetta).

Närmare uppgifter: facebook.com/metallinaisia

Kontaktinformation: mirja.kurri(a)gmail.com

Stjärngossen och rosenmunnarna

Aino Jääskeläinen
Stjärngossen och rosenmunnarna
Galleria Huuto Nylandsgatan
19.4.-7.5.2017

Alla Galleria Huuto’s utställningar är öppna också söndag den 30 April med våra vanliga öppettider.

Efter några års paus var jag tillbaka på mitt arbetsrum.
Efter den första ångesten konstaterade jag: ”det slår ju lågor om mamma!”
Dammarna brast av blotta lyckan över att få arbeta.
Rosenmunnar och gyllene ögon blev det. Världens mest förtjusande figurer tycker jag.
Håll till godo.

Mina arbeten är monotypier på vilka jag delvis målat med bläck. En monotypi kan klassas som ett barn av kärleken mellan grafik och måleri.

Aino Jääskeläinen är en konstmagister från Helsingfors (KoM). ”Stjärngossen och rosenmunnarna” är hennes sjunde privatutställning.

Bildkonstnär Aino Jääskeläinen
040 750 9623
ainojaaskelainen(a)gmail.com
www.ainojaaskelainen.com

Teckningar

Erkki Nampajärvi
Teckningar
Galleria Huuto Nylandsgatan
29.3.– 16.4.2017

Utställningen är öppen också under påsken med våra vanliga öppettider.

Jag arbetar med teckningar och collage. Mina material är bläck och kol. Det mest fascinerande med att arbeta på papper är det omedelbara och direkta, allt lämnar ett avtryck.

Arbetsprocessen för några teckningar:

”Jag fäster papperet på en skiva eller på väggen. Jag stryker papperet med kol, varefter jag laverar lätt eller tecknar utan att på förhand planera motivet. Processen fortsätter ända tills en intressant form börjar framträda.

Jag försöker överraska mig själv med att arbeta på konstverkets villkor ett lager åt gången. För att överraskas måste man ge sig hän och släppa loss. Förstöra det självklara.

Med lite tur lyckas jag hitta fästpunkterna efter förstörelsen, vägen som leder framåt. Detta skede är det mest njutningsfulla. Ur formerna tecknar jag de essentiella detaljerna som sedan kan /framhävas exempelvis genom collage. Reflektioner och funderingar kring teckningens namn och syfte. Motiven föds ur livet och dess mysterier, ur det förgångna, nutiden och det undermedvetna.”

Åbo stad har vänligen understött utställningen och Centret för konstfrämjande.

Mera information:
Erkki Nampajärvi
tfn 0505243373
e-post: erkki.nampajarvi(a)gmail.com
Facebook

Sabroso

Kira Leskinen
Sabroso
8.3–26.3.2017
Galleria Huuto Nylandsgatan

Kira Leskinens utställning Sabroso består av en serie konstverk som utförts med hjälp av en skanner. Den engelska termen för denna teknik är scanography, det vill säga konst som skapats med skanner.

Färgerna innehar huvudrollen i utställningens konstverk som skapats genom ett collageaktigt arbetssätt. Rött är en stark färg som tränger sig mot åskådaren, gult uttrycker stillhet, svart har en fjärmande effekt. Ett klart formspråk är det centrala. Seriens uttryckssätt har influerats av bland annat Ellsworth Kellys och Carmen Herreras enkla men slagkraftiga färg- och formspråk samt Wassily Kandinskys tankar om kopplingen mellan den abstrakta konsten och musiken. Hur kan begrepp som tystnad, repetivitet, rytm, och improvisation uttryckas i bild?

Råmaterialet för konstverken har bestått av papper och papp i olika färger som skurits eller rivits sönder varefter Leskinen sammanställt en skiss av konstverken direkt på skannerns glasskiva. Till denna del påminner arbetsprocessen om fotogram som framkallats på fotopapper genom traditionell mörkrumsteknik. Leskinens arbeten får sin slutliga form och karaktär först genom den rörelse som sker under skanningsskedet. Rörelsen gör det möjligt för digitala förvrängningar och avvikelser att uppstå i bilden.
Synestesier, en blandning av visuella och auditiva sinnesförnimmelser, spelar en viktig roll i Kira Leskinens konstverk. Detta kommer fram i konstverkens namn som manar till att inte bara se utan också lyssna till hur varje konstverk låter. Konstverkens namn har fritt plockats från olika språk genom att bland annat bläddra i turkiska, spanska och estniska ordböcker. I stället för ordens egentliga betydelse är det avgörande hur orden låter i dina öron eller hur de känns på tungan. Om Leskinen inte hittar ett lämpligt ord kombinerar hon ord, stavelser och ljud tills varje konstverk hittat sin ljudmässiga motsvarighet.

Närmare information:
Kira Leskinen
+358452664228
kira.leskinen(a)gmail.com
http://helsinkischool.fi/artists/kira-leskinen/

F. D.

Jouni Kujansuu
F.D.
15.2. – 5.3.2017
Galleria Huuto Nylandsgatan

”Han satte sig ner igen och började titta sig omkring som om det var någonting han sökte med blicken. Detta upprepades några gånger. Till sist riktades hans blick envist mot en viss bestämd punkt. Ivan grinade till litet och han blev alldeles röd i ansiktet av ilska. Han satt länge kvar så där ock stödde huvudet i båda händerna men fortsatte att snegla mot den där punkten, mot soffan som stod vid motsatta väggen. Det var någonting där som tydligen irriterade honom, ett föremål av något slag, som oroade och plågade honom.”

Fjodor Dostojevskij: Bröderna Karamazov

Utställningen har fått stöd av Centret för konstfrämjande.

Jouni Kujansuu
jounikujansuu(at)gmail.com

Det lilla och om papp

Kirsi Jokelainen och Johannes Kangas
Det lilla och om papp
Galleri Huuto Nylandsgatan
25.1 – 12.2.2017

det lilla
Jag har målat drygt hundra små målningar till min utställning som tillsammans bildar ett utdrag, en slags halvinstallation av livet/ mitt liv, bilden av världen som omger mig – nära och fjärran, upplevda eller drömda, minnen från barndomen, bilder av mat och det som jag alltid har: små, “obetydliga” detaljer, sidoåskådare, fastän så centrala så också en viktig del av växter, till stor del ogräs samt stjärnhimmel och dödsskallar. Människor som är nära, barndomshemmets nyckel, Rom och morötter. Det här är en slags medelålders lägesrapport om livet, det förflutna och det nuvarande, om mina målningar.
Kirsi Jokelainen

Om papp
Först överförs mina målningar till papp. En tändsticksask och rullor samt några andra papparbeten. Till sist målningar på papp. Heliga, berg, industriområden och Röd fantom som upprätthåller ordningen i samhället. Av dessa föds en verkhelhet som är rumsspecifik.
Johannes Kangas

Kirsi Jokelainen (1970) och Johannes Kangas (1967) är utexaminerade från Bildkonstakademin 1996 och 1997.

Tack till Finska Kulturfondens Tavastlands regionalfond

Ytterligare information:

Kirsi Jokelainen:
kirsi.m.jokelainen(a)gmail.com

Johannes Kangas
kangasjohannes(a)gmail.com

Money Talks

Elissa Eriksson
MONEY TALKS
4.-22.1.2017
Galleria Huuto Nylandsgatan

Utställningen är öppen också på trettondagen 6.1, konstnären är närvarande.

Pengar – ett gemensamt spel som vi alla spelar hela tiden, trots att vi nästan aldrig diskuterat spelets regler.

Jag började intressera mig för begreppet pengar för några år sedan då en bankirfirma, som letade efter nya klienter, bjöd in mig för att diskutera penningärenden. Då vi diskuterade olika placeringsalternativ tog jag upp frågan om etiska fonder. Svaret var bagatelliserande och kunde ungefär återges enligt följande: ”Ja visst finns det ju olika slags etiska fonder, men ärligt talat, goda gärningar är väl knappast syftet med pengar.”

Samtalet fick mig att börja tänka över pengar. Vad är pengar? Vilken roll spelar pengar i vårt samhälle? Vilka är de bakomliggande mekanismerna? Under projektets gång har jag blivit förvånad över att begreppet pengar verkar vara en blind punkt för oss. Pengar är ett mycket starkt argument som till exempel inverkar på många beslut, både inom politiken och i privatlivet. Trots det stannar vi ytterst sällan upp för att reflektera över vad det egentligen är vi talar om då vi talar om pengar.

Mina konstverk på utställningen Money Talks betraktar begreppet pengar både ur ett materiellt och immateriellt perspektiv, jag reflekterar över känslor förknippade med pengar och diskuterar pengar med människor verksamma inom finanssektorn. På utställningen visas bland annat en myntinstallation, en penningdagbok, kvitton över kontoöverföringar, videofilmade diskussioner samt de svar olika människor gett på frågan ”Vad är pengar?”.

Utställningen ingår i Elissa Erikssons (f. 1982) diplomarbete vid Bildkonstakademin, utbildningsprogrammet för tids- och rumskonst. Eriksson är också känd för kampanjen mot hållplatsreklam, Haluan nähdä muutakin (Jag vill också se något annat), i Helsingfors centrum år 2011, samt privatutställningen Creative Shopping i Galleri Huuto Nylandsgatan år 2014.

Utställningen har fått stöd av Centret för konstfrämjande.

Närmare information:
Elissa Eriksson 040-5169943
info(a)elissaeriksson.fi
www.elissaeriksson.fi

De kom aldrig

Aino Salmi
De kom aldrig
Galleria Huuto Nylandsgatan
30.11.-18.12.2016

Huuto Nylandsgatan är stängt under Självständighetsdagen 6.12.2016.

I mina arbeten behandlar jag tiden som fastnar och påverkar olika kroppar, som människor och hus, samt abstrakta begrepp som minnen och vårt intellektuella arv som omspänner generationer. Mina målningar är färggranna och ohämmade och betraktar saker och ting ställvis empatiskt, men ibland också retfullt och gravt.

Aino Salmi utexaminerades som bildkonstnär från Fria konstskolan år 2014. De kom aldrig är hennes andra privatutställning. Salmi är aspirantmedlem i Målarförbundet.

Aino Salmi
ainoksalmi(at)gmail.com
+358407773783

Ad Infinitum

Ilkka Pitkänen
Ad Infinitum
Galleria Huuto, Nylandsgatan
10.-27.11.2016

“Namnlös här för evigt sörjd.” – Edgar Allan Poe (övers. L. Patrik W. Johansson)

Ilkka Pitkänen (f. 1981) är en Helsingfors-baserad konstnär som arbetar med olika medier, till exempel rörlig bild, fotografi, performance och installation. Tematiskt handlar hans verk om personliga utrymmen och integritet såväl som verklighetsuppfattningar. Hans verk har presenterats offentligt i många utställningar i Finland och andra länder.

Utställningen understödes av AVEK.

KONTAKTER:
Ilkka Pitkänen: +358 (0)40 522 2770 – ilkka(at)ile1.com – www.ile1.com

Målningar

Antti Ruuhela
Målningar
Galleria Huuto Nylandsgatan
19.10. – 6.11.2016

Långsamma processer – om Antti Ruuhelas konst

Antti Ruuhelas utställning vid Galleria Huuto på Nylandsgatan har ett mycket enkelt och träffande namn: målningar. Ruuhela är en konstnär vars konstverk hänger samman med konstartens historia, nutid, dess seder och bruk. Målningarna föds under arbetets gång. Med detta i minne säger det sig självt att Ruuhela inte har någon färdig redan planerad helhet som han sedan förverkligar, utan han målar tills konstverken är klara. Han är en materialist med många lager som från sitt material lockar fram varelser som inte existerade tidigare och som vi kallar målningar. För att låna den franska filosofen Maurice Merleau-Pontys uttryck lyfter konstnären fram nya betydelser samtidigt som han ger uttryck för dem.

Konstnären belyser sitt sätt att arbeta: ”Även om slutresultatet är relativt enkelt har jag hållit på med att måla alla de där målningarna rätt länge, vissa av dem nästan tio år. Jag använder mig inte av några mallbilder och jag tecknar inte heller av några bilder, med videokanon eller andra redskap. På så sätt har jag säkert utvecklat ett eget formspråk. Ganska ekologiska målningar alltså.” Utgående från detta är det klart att Ruuhelas konst är handens verk som vuxit fram med vördnad. Konstverket har vandrat sida vid sida med konstnären och blir klart då den rätta stunden kommit.

Som Ruuhela påpekar är det möjligt att skapa helt andra saker då man arbetar långsamt än då man arbetar i ett snabbt tempo. Åskådaren sensibiliseras inför konstnärens verk eftersom det är möjligt att skapa tidsmässiga förtätningar genom att arbeta långvarigt, invecklat, målmedvetet men icke målinriktat. Då vi står vid målningarna befinner vi oss samtidigt här och någon annanstans, för Ruuhelas konstverk är till karaktären tid som komprimerats. Vi ser främst det senaste yttre lagret men vi förnimmer de andra lagrens närvaro. Ruuhelas målningar är filosofiska i det att de är fysiska kroppar, precis som sin mänskliga kollega, och att de innehåller rikligt med tankar. Allt detta kräver tid och sinnets närvaro av åskådarna, precis som då man talar i filosofiska eller allmänt reflekterande termer. Den som inte bryr sig om att betrakta kommer inte heller att se något.

Ett kontinuerligt ihållande arbetssätt är den väg Ruuhela valt. Han umgås med sina konstverk, tiden går och allt emellanåt blir en målning klar. Tecknandet representerar åter ett snabbare tempo, ett sätt att utöva det konstnärliga och allmänt visuella tänkandet. Då jag betraktar Ruuhelas konstverk känner jag frid och ro, de förefaller vara en del av skapelsen, av naturen, även om de skapats av någon. Karakteristiskt för bägge är en naturlig otvungenhet och frid, meningen utkristalliserad. Varelserna i Ruuhelas målningar känns som gamla bekanta då jag möter dem, trots att de är något jag aldrig kunnat föreställa mig.

I Antti Ruuhelas konst betyder det visuella allt. Vi befinner oss i det visuella tänkandets och uttryckets egentliga kärna, för sist och slutligen handlar det om slutresultatet. I hans bilder hör vi hans språk, målningarna får ett namn först då de är färdiga, då man ser hur de ser ut. Vi befinner oss samtidigt i närheten av både den praktiska och den teoretiska filosofin. I det praktiska arbetet föds många tankar, men samtidigt kommentarer kring den allmänna teorin om målarkonstens natur och väsen. Med andra ord uppstår teorier ur praktiken. Ruuhela frammanar både abstrakta former och tidigare okända varelser från jordens osynliga innandöme, han skänker dem synlighet och därmed också existens. På så sätt berättar han för oss hur världen är mer underbar och full av möjligheter, långt mer än vi någonsin föreställt oss.

Antti Ruuhela (1980) utexaminerades till konstmagister från Bildkonstakademin. Före det hade han studerat vid målerilinjen vid Oriveden opisto. Ruuhelas konstverk finns i åtskilliga finländska och utländska musei- och privatsamlingar. Han är medlem i andelslaget Forum Box. Konstnären har hållit flera separatutställningar och deltagit i grupputställningar från och med år 2003.

Juha-Heikki Tihinen, FD

Horizon

Petra Koivisto
Horizon
28.9. – 16.10.2016
Galleria Huuto Nylandsgatan

Horisont, himlarand, synkrets

Det är intressant att följa med sommarnatten från fönstret i arbetsrummet. Himlens och landskapets färger ändras från de klara färgerna vid solnedgången till mörkare nyanser. Några stunder i mörker tills morgonens mjuka ljus smyger sig på i sällskap med dimman. På natten flyger tankarna fram och tillbaka. Timmarna passerar obemärkta tills dagen redan gryr. Tankarna irrar kring dagens händelser och kommer ibland ihåg resor ute i världen. Minnena och stunderna i sommarnatten binds och flätas samman till en känsla, en sinnebild.

Arbetena på utställningen har varit ett slags återvändo till början av mitt konstnärskap. Då i början blev jag intresserad av trycktekniken monotypi. Avsikten var en helt annorlunda utställning men de ramar jag ställt upp för min utställning gav mig ångest och fick mig att börja ifrågasätta hela mitt sätt att arbeta. Jag återvände till urkällan och påminde mig själv varför jag en gång i tiderna tände på monotypi. Frihet! Jag återvände till landskap där endast horisontlinjen bildar bildens ledande linje.

Mobiler och målningar

Jenni Rope

7.9.-25.9.2016
Galleria Huuto Nylandsgatan

Jenni Ropes separatutställning Mobiler och målningar öppnar i Galleri Huutos lokaliteter vid Nylandsgatan den 7 september 2016. I anslutning till utställningen publiceras även Ropes bok med bilder av hennes mobiler.

Rope är en konstnär som utöver sina målningar också är känd för sina animationer och mobila skulpturer. I sina konstverk kombinerar hon olika tekniker från akrylmålning till teckning och utmärkande för hennes målningar är en lekfull visuell värld. I sina nya konstverk närmar sig Jenni Rope allt mer ett helt abstrakt uttryckssätt. Den mångsidiga konstnärens nya målningar utgår i hög grad från samspelet mellan tydliga penseldrag och inspirerande färgfält. Konstverken är mer avskalade och har en tydligare struktur jämfört med Ropes tidigare produktion. I konstverken accentueras en rörelse med vilken konstnären skapar spänning på bildytorna.

Utöver målningar skapar Jenni Rope mobiler, ett slags svävande skulpturer. I den aktuella utställningen fullföljer och kompletterar mobilerna det visuella i målningarna. Det finns ett slags känslighet i mobilerna som svävar i rummet. De är samtidigt både lätta och tunga, graciösa men också veritabla bumlingar.

Jenni Rope är bosatt och verksam i Helsingfors. Hon har studerat vid Fria konstskolan och Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur. Rope har haft ett stort antal utställningar både i Finland och utomlands. Vid sidan om sin karriär som bildkonstnär har Jenni Rope också arbetat med bilderböcker, illustrationer, skivomslag och formgett mönster bland annat för Marimekko.

Frame Contemporary Art Finland har understött publiceringen av boken MOBILE

Mer information:
www.jennirope.com
www.finnishartagency.com

This One’s For You, Andy

Laura Nissinen
This One’s For You, Andy
17.8.-4.9.2016
Galleria Huuto Nylandsgatan

Under Konstens natt på torsdagen 25.8. håller konstnären utställningen öppen tills kl. 23.


Fotografierna framkallas i urin: Ekologisk kisskonst på Huuto

Laura Nissinens utställning ”This One’s For You, Andy”, öppnar på Galleria Huuto Nylandsgatan 17.8. Verken är ett ekologiskt ställningstagande och en hyllning till Andy Warhol. Utställningen är en del av Nissinens doktorsavhandling under arbete, “Abstraktioner i finländsk fotografikonst” vid Aalto-universitetet.

Tanken på kiss som framkallningsvätska fick sin början av en undersökning som visade att urin är ett konkurrenskraftigt och miljövänligt alternativ till industriell gödsel. Konstnären fascinerades också av Andy Warhols serieverk Oxidation Paintings, där Warhol bad sina vänner urinera på sina målningar täckta med kopparfärg.

Mönstren i Warhols verk uppstod när kopparn ändrade färg på de ställen där kopparn utsattes för urin med lågt ph-värde. Principen är den samma med Nissinens bilder där de återanvända svartvita fotofilmernas och fotopapperens kemikalier reagerar på urinets surhet och producera olika färger beroende på urinens kvalitet och exponeringstid.

–Viktigt i mitt arbete är det ekologiska, experimenterande och att ifrågasätta normer inom fotografin. Att skapa konstverk med kroppen är emot traditionellt tänkande inom fotografin där bilderna tas med hjälp av kamera och där negativen vidrörs med vita handskar, säger Nissinen.

Utställningen har fått understöd av Centret för konstfrämjande och Jenny och Antti Wihuri Fonden.

www.lauranissinen.com

Den omvända alkemin

Maija Holma
Den omvända alkemin
27.7.-14.8.2016
Galleria Huuto Nylandsgatan

Aine ylitti olemattomuuden kynnyksen,
niin se loi itsensä,
se on Jumala.
Ehdoton. Täysi.
Sen tahto ja voima on samaa,
sen olemassaolo niin täydellistä,
ettei se voi tehdä mitään.
Ei muuttaa maailmaa, itseään.

Tiina Kaila: Valon nälkä (WSOY 1986)

Mitt arbete har alltid lett mig till material som funnits till hands och till dess karaktär. Från upphittade, speciella, i sig vackra plywood- och betongbitar har jag börjat använda ännu mer lättillgängliga material, sådana som man tycker sig drunkna i. På sistone har mitt material varit A4-avfall och polypropen; sådana som köttfärsförpackningslådor.

Motiven kommer från buskar, naturens och kulturens gränsyta. Från byggnader eller omgivningar där byggnaderna redan förfallit. I mina bilder finns inte något viktigt avgörande ögonblick, komposition eller ens motiv. Det är ett tankspritt slarvtittande på omgivningen och material till den slutgiltiga bilden som bildar ett samspel mellan materialet och fotografiet.

Jag förhåller mig till det materiellas jordliga vandring med nästan religiös hängivenhet. I mitt arbete gör jag val, framför allt på estetiska grunder, men estetiken är även inlindad i det jordiska, i det materiellas historia och i stunden. Jag önskar att skönheten syns som ett djup i mina verk och där det inte enbart är fråga om sinnlig lustkänsla eller tröst, fastän det också. Material och motiv erbjuder ett panorama också för sorg samt kontakt med den industriella världens lagar.

Jag funderar över hur vi värderar och uppskattar olika material. Värdet som materialen får i den här världen där vi människorna bor. De materiel som mest förädlats av oss är det som har det minsta värdet. Trä och lera är värdefulla naturmaterial medan plasten är föraktfullt skräp. Om kitsch är att förneka skiten, såsom Milan Kundera hävdar i Varats olidliga lätthet, så blir högklassig design kitsch. Vi håller hela tiden på och värderar; vad är ett viktigt föremål, vad är en värdefull form och vad är inte det. Köttfärsförpackningslådan är skit eftersom den symboliserar allt vad vi borde bli kvitt: industriell köttproduktion, likgiltigheten inför den dagliga matproduktionsprocessen, avfallsbergen. Men det är också ett estetiskt omdöme att konstatera att köttfärsförpackningar är skit.

I den omvända alkemin går ämnena en lång väg från organiskt material i förhistoriska skogar till fossiler och vidare till olja och plast, processad av människan. Oljan och plasten blir en fara för hela den organiska naturen och blir den materiella världens drägg ur ett människoperspektiv. Min utställning är ett desperat försök att backa den här processen, ett försök att återställa värdet på materialet ifråga, genom att ta in det i konstnärskretsarna.

Utställningen har fått stöd av Finska Kulturfonden och Centret för konstfrämjande.

Grave New World

Sebastian Lindberg
Grave New World
Galleria Huuto Nylandsgatan
6.7.-24.7. 2016

När jag arbetar är slumpens närvaro ett viktigt element och hur slumpen påverkar verkens konstruktion. Målningarnas tredimensionella, reliefaktiga, upphöjda former har kommit till genom att jag bearbetat akrylmassan. Jag låter färger rinna medan jag vänder arbetet. På så sätt har jordens dragningskraft gett sitt bidrag till målningarnas formspråk. En långsam meditativ arbetsprocess är lika viktig som den färdiga målningen.

Ett bärande tema i mina målningar har varit vatten i olika former. Vattnets krusning, strömmande och roterande rörelser samt svallande vågor piskande byggmassor nötta av erosion. I djupet vilar rester av vrak och på ytan av vraken en blomstrande, färgrik biologisk mångfald. Något som också satt sin prägel på mina verk.

Tel. 040 5270653
sebu.lindberg(a)gmail.com
www.sebastianlindberg.com

SPECTRUM-Colour-Light-

Kazuko Kizawa
SPECTRUM-Colour-Light-
Galleria Huuto Nylandsgatan
15.6.-3.7.2016

Galleria Huuto är stängd under midsommaren 24.-26.6.

På utställningen visas en videoinstallation som är baserad på temat färg och ljus och med material från Finland. Installationen består av videoverk som innehåller fysikaliska ljusfenomen. Jag hoppas att de här arbetena kommer att inspirera åskådarna att fundera på förhållandet mellan färg och ljus, tid och rum.

Kazuko Kizawa är en bildkonstnär och fotograf från Japan. Hon bor och arbetar just nu i Finland. Hon har konstant utforskat möjligheter med färg och ljus. Kizawa började med tvådimensionell konst för att sedan fortsätta med tredimensionella föremål, installationer, rörlig bild och ändrar uttrycksform vid behov. Hennes senaste utmaning fokuserar på att använda fysikaliska fenomen, på interferensens karaktär, att experimentera med möjligheter med färg och ljus och att skapa nutidskonst.

Under åtskilliga konstnärsresidensperioder som Kizawa deltagit i sedan Banff, Canada år 2002, har hon varit förtjust i hur landskap, material, människor som hon träffat, fångats upp i hennes arbeten och förändrat dem. Hon anser att arbetet som residenskonstnär är den mest effektiva metoden för henne och hon hoppas kunna fortsätta på den vägen också i fortsättningen.
Hon är utexaminerad konstmagister från Tama University of Arts Graduate school, (1999) och fick priset Made in Kawasaki Contemporary Art Award Judge Prize (2006) (Japan). Hon har deltagit i olika event och utställningar på temat “ljus”, som Lumière (2012, Canada), Björneborgs festspel (2010), Polar Night Light (2007, Finland), GLOW (2004, USA).
Hennes arbeten har visats i Japan, Nordamerika, Europa och Oceanien.

kazukunkizawa(at)gmail.com

Okänd

Hanneriina Moisseinen & Visa Knuuttila
Okänd
Serieinstallation och videoperformans
25.5. – 12.6.2016
Galleria Huuto Nylandsgatan

Okänd är Hanneriina Moisseinens och Visa Knuuttilas samutställning där konstnärerna närmar sig händelserna på Karelska näset under fortsättningskriget sommaren 1944. Utställningens tekniker är seriekonst, videokonst och performans.

Vid vernissagen publiceras den 240-sidiga seriebildromanen Kannas (Näset), resultatet av Moisseinens arbete under fyra år. I konstverket närmar hon sig krigshändelserna ur synvinklar som skiljer sig från den allmänna bild populärkulturen presenterar och från den officiella historieskrivningen. Moisseinens synvinkel är kvinnornas, djurens, en antihjältes erfarenheter, krossad av kriget. I stället för den manliga kampen, dödandet och lidandet beskriver Moisseinens verk de evakuerade människorna som varit tvungna att lämna sina hem, deras omsorg om varandra, solidariteten, mitt under pågående krig.

Utställningens serieoriginal fokuserar på soldaten Auvo Oksalas sista skeden. Desertör. Galen. Den enda som överlevt fiendens anfall, en karelsk yngling vars sinne rubbats helt totalt. Kriget framträder i Auvo Oksalas fiktiva gestalt som ett mellanrum där alla normer och regler ställts på undantag, ett tillstånd utan tillit och förtröstan. Också för den selektiva historieskrivningen är Auvo en förlorare, misslyckade soldater och deras öden hör inte till dess konventioner. Samtidigt är soldaternas psykiska problem, ett ämne som man in i det sista undvikit i den finska krigslitteraturen.

I utställningslokalens videoinstallation vaknar Auvo Oksala till liv i Knuuttilas fysiska tolkning. Auvo som vandrar i gränsmarkerna mellan liv och död har fallit utanför och befinner sig i ett ingenmansland, oförmögen att hitta en lösning till sin fortsatta existens. Knuuttilas performativa arbetssätt utgår till stor del från butoh, dess metoder och estetik. Karakteristiskt för butoh, hänvisasr den ” okända ” i videon, till resan till Auvos inre värld, till mörkret i hans kropp och själ.

Det finns en scen i Kannas (Näset) där Auvo irrar runt bland okända soldaters gravar utan att veta om han själv är levande eller död. Utställningens namn anspelar på krigshistoriens och krigsberättelsernas okända och hemlighållna sidor i en vidare bemärkelse. Utställningens konstnärer representerar den första generationen vars fäder inte kallats till fronten, men indirekt lever krigstida trauman kvar i många familjer. Det är inte länge sedan flera hundratals tusen finländare själva var tvungna att fly undan kriget.

Koneen Säätiö, Finska Kulturfondens Nylands regionalfond och Karjalan Sivistysseura har vänligen beviljat utställningen understöd.

Visa Knuuttila
tlf. 044 973 1316
e-mail: wisa.knuuttila(at)gmail.com

Hanneriina Moisseinen
tlf. 044 343 2024
e-mail: hanneriina.moisseinen(at)kolumbus.fi

The Streaming

Arto Nurro
The Streaming
4.5.-22.5.2016
Galleria Huuto Nylandsgatan

Utställningen är öppen även på kristi himmelsfärds dag 5.5.

Mina teckningar är psykets och kroppens seismograf, tecken på människans närvaro i denna tid. Vi lever till synes ett gränslöst elektroniskt liv. Vi är mottagare i ett enormt informationsflöde men måste i sista hand ändå analysera allt i våra egna huvuden, i vårt sinne bundet till köttet. Kunskap ökar inte förståelsen utan ökar bara förvirringen ibland. Två sanningar dock: Resan började någonstans och någon gång tar den slut. Allt där emellan är bara intressanta spekulationer.

På utställningen visar jag stora teckningar där jag använt tusch, grafit och pappersklipp.

Tack:
Centret för konstfrämjandet
Centret för konstfrämjandet / Nyland

Arto Nurro
+358 (0) 445771539
nurro.arto[at]gmail.com

The Boy in the Picture

Sampo Apajalahti
The Boy in the Picture
13.4. – 1.5. 2016
Galleria Huuto Nylandsgatan

Galleriet är öppet tills första maj även på måndagarna kl. 12 – 17!
Utställningen är öppen även 30.4. och 1.5.!

Min utställning består av målningar och fotokonstverk från åren 2015-2016.

Utgångspunkten för den konstnärliga processen på den här utställningen har varit gamla fotografier från början av 1980-talet med mig själv som ett litet barn. På fotografierna är jag så liten att jag inte ens riktigt minns någonting från den tiden… Min utställning behandlar förhållandet mellan vuxenlivet och barndomen. Gamla fotografier, som föreställer ett litet barn, samtalar med den utbildade konstnärens verk om tidens gång och hur saker förändras.

När jag rör mig i gränslandet mellan fotografi och målning, söker jag situationer där verken för dialog, genom bildmotiv och tematik, men även genom tekniskt utförande. När jag arbetar strävar jag att förena de här två konstarterna till en koherent helhet men även att utveckla mitt konstnärliga uttryckssätt i de båda konstarternas egna kontexter. När jag arbetar tänker jag på de skenbara kontrasterna, som konceptuellt och visuellt tillvägagångssätt, djup och ytlighet samt analytiskhet och hantverk.

Utställningen har fått understöd av Centret för konstfrämjande/ Visuella konstkommissionen

Sampo Apajalahti (f. 1980) håller på att slutföra sin magisterexamen i bildkonst på Bildkonstakademin vid Konstuniversitetet. Han har tidigare studerat vid Pekka Halonens akademi på linjen av bild- och mediekonst. Apajalahti har deltagit i grupputställningar sedan 2008, och sin föregående privatutställning hade han på Fafa i Helsingfors år 2014.

sampoapajalahti(at)gmail.com
050 434 9293

Coded Colours

Tuomas Tuomiranta
Coded Colours
Datorgrafik och interaktiv videoinstallation
23.3. – 10.4. 2016
Galleria Huuto Nylandsgatan

Under påsken är galleriet öppet normalt (stängt på måndag som vanligt).

Jag vill skapa verk som kombinerar bildkonst och matematik med hjälp av grafikprogrammering. Mitt tillvägagångssätt är intressant och ger tillgång till konstnärligt originella och icke tidigare skådade visuella världar. Den teknik jag använt till mina verk kan vara, till exempel, datorgrafik, interaktiva videoinstallationer eller datoranimationer. Jag anser att grafikprogrammering kan uppnå samma konstnärliga djup och känslighet som mer traditionella tekniker.

Datorgrafikbilderna i serien Reflections (2013-) baserar sig min editeringsalgoritm som jag utvecklat under en lång tid och som jag programmerat med programmeringsspråket Processing. Som grund för mina bilder använder jag fotografier, målningar, datorteckningar. Jag strävar i den här bildserien efter ett rumsligt och flödande intryck, rytm, flerdimensionella och intensiva färger. Jag vill att bilderna ska vara intressanta från alla olika avstånd och att bilderna erbjuder flera olika nivåer och detaljer. Seriens namn är en slags ordlekar till musiken som jag lyssnat på när jag skapat bilderna och som jag funnit inspirerande och som blivit en slags imaginär “spellista” till den ljudlösa utställningen.

Med min nya interaktiva videoinstallation Touch (2015) får användarna måla sina profilers konturer på projektionsytan. Verket är programmerat med programmeringsspråket Processing som använder sensorn Kinect. Färgerna sprids ut med en diskret vågekvation. Verket har växlande färgvärldar och användarnas färger ändras cykliskt. När två användare rör vid varandra händer något speciellt.

Tuomas Tuomiranta
t.a.tuomiranta(a)gmail.com
0503107794

Målningar

Unski Antti Immonen
Målningar
Galleria Huuto Nylandsgatan
2.3. – 20.3.2016

Vi är inte intresserade av orsakerna, vi söker skyldiga för att två oss i deras blod.
– Samuli Paronen

Unski Antti Immonen (f.1981) är utexaminerad konstmagister från Bildkonstakademin år 2015. Från konstskolan Maa blev han utexaminerad 2011.

Som konstnär ser jag mig som en slags forskare. Jag undersöker olika sätt att bygga konstverk och förstå hur ett verk formas. Samtidigt försöker jag, medan jag bygger konstverket, förstå och analysera världen. Det slutgiltiga verket kan vara vad som helst men ytterst handlar det om hur vara och att se världen. Jag jobbar parallellt med olika verktyg. Jag har funnit det fruktsamt att kombinera olika tekniker som stöder varandra. Samtidigt har jag alltid framför mig något nytt och osäkert när jag arbetar.

Jag tackar Finska Konstföreningen för stipendiet!

Unski Antti Immonen
+35840 41 55 304
unski(at)ammoinen.fi
www.ammoinen.fi

Vänterummet

John Grönberg
Vänterummet
10.2 – 28.2.2016
Galleria Huuto Nylandsgatan

Vi har en kropp och en själ och allt vi upplever genom dem existerar. Att beröra är sant. Att höra är sant. Att se är sant. Att känna lukt är sant. Smärta behöver inte ifrågasättas eftersom vi känner det.
Även tankar är sanna. Då den föds, är varje tanke en bild av en möjlig sanning, och så länge tanken existerar kan ingen förneka möjligheten.
Hur skall man göra och vad skall man välja om vad som helst kan vara sant?
Den här utställningen skildrar symptom på förändring. Det materiella och det icke-materialla simultant pressat genom rymden, samt individens försök att behärska tid.

johngronberg(a)hotmail.com
+358 504680797

Mitt Marrakech

Tuovi Eskola
Mitt Marrakech
20.1. – 7.2.2016
Galleria Huuto Nylandsgatan

När jag målar föreställer jag mig och illustrerar platser som jag i verkligheten aldrig besökt. Ofta i drömmen besöker jag olika delar av världen. De här drömmarna från olika länder fungerar som utgångspunkt för mina målningar. Till den här utställningen har jag valt målningar och teckningar anknutna till Marocko. Det som jag charmas av i Marocko är de fräcka färgerna, rikedomen, dekorationerna och ornamenten.

Bilderna är ett collage från olika källor: tidningar och internet, okända personers semesterbilder, resor till fjärran länder som jag gjort i drömmen och händelser, byggnader och ögonblick på gatorna i min hemstad Helsingfors. Strömmar av bilder från i dag blandas med personliga upplevelser och minnen.

Mina målningar, som består av olika delar, möjliggör att jag i samma ram kan bryta ner tid, rum och perspektiv. Jag målar byggnadernas interiörer och exteriörer samt olika ljus- och vädertillstånd samtidigt.

Jag identifierar mig med Henri Matisse och hans samtida, som reste jorden runt och målade exotiska målningar och inspirerades av främmande kulturer. Jag själv reser efter det orientaliska via internet, Östra Helsingfors eller Berghälls etniska matbutiker.

Picknick för sorgsna

Heidi Elisabeth Hänninen
Picknick för sorgsna
30.12.2015-17.1.2016
Galleria Huuto Nylandsgatan

På nyårsdagen den 1. januari är galleriet stängt.
På trettondagen den 6. januari är utställningen öppen.
På mondag den 11. januari är utställningen öppen.

Picknick för sorgsna på Galleri Huuto är den sista i en serie utställningar som skulptören Heidi Elisabeth Hänninen hållit i södra och mellersta Finland. Utställningen har tidigare visats i Galleria Rajatila i Tammerfors (november 2014), Galleria Becker i Jyväskylä (februari 2015) och på Fotocentrum Raseborg i Karis (juli 2015). Men redan år 2009 höll Hänninen en utställning som tematiskt rörde sig i samma marker, utställningen Mortus non multus (“Levande döda”) i Petroskoj i Ryssland, där hon ställde ut med videokonstverk och en performanskonstverk online.

Hänninen utforskar teman som hon undersökt passionerat och på djupet. Hon har sedan 2008 arbetat med denna kombination av konstverk som härstammar från Ryssland, från en fjällgård i Murmansk som hon återgett i form av en utställning med installationer. Konstnären kombinerar fotografier, videoverk och andra lätta material med tung betong.

Utställningen har tagit sig flera olika former och uttryck under turnén. Konstnären har tillbringat tid i Dödens kansli för att diskutera sorg och död liksom även Ryssland och konst i allmänhet med besökarna. Hänninens workshops kring Döden och Konsten har gett besökarna en möjlighet att reflektera över sin syn på döden genom konstverk och konstskapande processer. Dödsseminariernas gäster har bjudit in lokala “specialister på döden”, i vilka ingår präster, en sorgforskare, en diktrecitatör, en sjukskötare specialiserad i palliativ vård, samt begravningsentreprenörer och shamaner. Gästerna vid Galleria Huutos öppna seminarium den 12 januari är forskare som i anslutning till sitt arbete undersökt döden: medieantropologen Johanna Sumiala och forskaren och antropologen Maija Butters från Ritaulmuseet, lingvisten Janne Saarikivi samt konstnären Teemu Mäki som i sin konst utforskat döden.

Genom utställningarna har konstnären i samarbete med besökarna berättat dödens historia, en mångbottnad berättelse som alltid tagit nya former i de olika städerna och gallerierna på vägen. Enligt Hänninen har det gemensamma sociala programmet som ingått i utställningarna varit förvånansvärt spontant. När man diskuterar och reflekterar över döden verkar det som om rätt slags människor automatiskt infunnit sig. Hänninen kommer också att hålla workshops i Galleri Huuto och hon tar emot besökare i Dödens kansli på veckosluten under galleriets öppettider.

Under utställningsturnén har många nya lager lagts till, vilka kan ses som konstnärens sociala, estetiska och materialistiska försök att nå ut till livet efter döden och som en konstnärlig forskningsresa av den sista resan. Picknick för sorgsna är en plats där du kan känna sorg men samtidigt glädjas över förändringar och en ny början. Picknick för sorgsna manar de facto oss alla att ta itu med tiden och de betydelser och symboler som någon annan get oss för livets slut. Är det ens möjligt för oss att förstå andra människors sorg och känslor inför döden?

Evenemang på utställningen Picknick för sorgsna:

31.12. kl. 17 – Dödens konsert av Kuolema Duo (se mera: https://www.facebook.com/kuolemaduo/ eller youtube) och vodkaperformans (av Heidi E. Hänninen)

12.1. kl. 18-20 Dödsseminarium. Gäster i diskussionen: media-antropologen Johanna Sumiala och forskare-antropologen vid Ritualimuseum Maija Butters vilka har båda forskat döden i sitt arbete, språkforskaren Janne Saarikivi samt konstnären Teemu Mäki som har granskat döden i sina verk. Därutöver möjliga överraskningsgäster.

Under veckosluten (lör 2. – sön 3.1., lör 9. – mon 11.1. och lör 16. – sön 17.1.) diskussionskonstverk Kuoleman Toimisto (Dödens byrå). Konstnären har jour i galleriets kontor för att diskutera döden, sorgen och konst.

Konstnären ordnar även 1 – 2 timmars konstworkshops för barn och barngrupper i galleriet med teman död och sorg, där man bekantar sig med utställningen, pratar och tecknar (på finska). Förfrågningar till numret: 0509104162 eller via e-posten: xeugux(a)gmail.com. Workshoppar hälst under vardagarna inom galleriets öppettider. Anmälningar till workshopparna mottas under hela utställningen.

Välkomna till evenemangen!

Närmare information om utställningsprogrammet på konstnärens webbsida:
https://heidielisabethhanninen.wordpress.com/post/

Utställningen har fått understöd av Centret för konstfrämjande.

VECK

Marina Ciglar & Tapio Tuominen
LASKOS
VECK
FOLD
2.12.-20.12.2015
Galleria Huuto Nylandsgatan

På Självständighetsdagen 6.12. Huuto Nylandsgatan är stängd.

Laskos, veck, fold består av två självständiga installationer som strävar efter att föra en inbördes dialog. Utgångspunkten för båda helheterna är vecket och dess betydelse för konstnären.

Ordet ”veck” kan förstås både konkret som ett tygveck, men också som en metafor. I våra installationer gör vi en metaforisk tolkning av vecket med Maurice Merleau-Pontys filosofi som utgångspunkt. Enligt Merleau-Ponty utgör den som ser (subjektet) och det som ses (objektet) samma vävnad i vilken världen och kroppen sammansmälter till en helhet. I denna vävnad med distinktioner och avvikelser utgör det kroppsliga köttet ett veck i det världsliga. Köttets veck smälter inte samman med världen utan skiljer sig från det. I vecket vänder sig vävnaden in mot sig själv och tar synlig form genom de skiljaktigheter som bildats inom vecket. För Merleau-Ponty är mening en del av det fysiska objektet; materien utgår från sin form. I varseblivandets stumma process möter den levande kroppen världen som får mening genom mötet. Meningen med en verksamhet är alltså kopplad till dess materiella utförande och kan därför inte ersättas med verbala uttryck.

Marina Ciglar visar i installationen upp textilverk där hon med avigt och rätt tolkar veckets in- och utsida: siden, ylle, skuggor, blinda punkter som en förlängning av kroppen.

Tuominens installation består av veck och tolkningar av dessa i teckningar.

Marina Ciglar
040 5414369
marinaciglar(at)gmail.com

Tapio Tuominen
050 3052816
tuominentapio(at)elisanet.fi

METROPOLIS – Collage City

Tatu Tuominen
METROPOLIS – Collage City
11.11.–29.11.2015
Galleria Huuto Nylandsgatan

Det är som känt utmanande att visualisera tvådimensionell form i arkitekturen. Det finns fotografer som specialiserat sig på arkitektur. I bildkonsten har det som motiv funnits uppbyggda miljöer lika länge som det målats naturlandskap. I dag görs visualiseringar till kommersiellt bruk närmast med dataprogram.

Tatu Tuominens nya verkhelhet Studying Modern Architecture with a Knife är ett ambitiöst dokument om den moderna arkitekturens ideal. Den bryter med den rätlinjiga realism som är vanlig inom dokumentationen. Den bygger upp en helhetstolkning i estetik om formspråk och skala. Trots att verken är tvådimensionella kan de förmedla en tolkning om rummets skala, rytm och massans komposition så att betraktaren får en känsla av hur det skulle vara att stå invid byggnaden.

Tuominen bygger sina verk av bildmaterial från böcker och tidningar i arkitektur. Han klipper bilderna exakt till den önskade arkitektoniska formen och limmar ihop bitarna till en ny helhet. Eftersom materialet till collaget är bilder från böcker och tidningar förirrar sig dit också bokstäver och layoutdetaljer. Det här binder luftigt ihop verken med collagens historia: modernisterna, som byggde sina verk av reklam, omslagspapper och dagstidningar.

Tuominens collage är så exakta arbeten att åskådaren får titta flera gånger innan hon upptäcker att de är byggda av delar. Som grund fungerar ett klassiskt grafikpapper, som också ger verket marginaler.

Tuominen har behandlat ämnet också i sitt videoverk Standing in the Ruins. I videon cirklar kameran runt de illustrerade pappershacken som uppstått när Tuominen har gjort sin collageserie. Musiken i bakgrunden skapar samtidigt både en nostalgisk stämning och futuristiskt tillstånd. Tuominen har skapat soundtracket med sampling, redigera och genom att kombinera små, små bitar av Gottfried Huppertzs musik som han komponerat för filmen Metropolis. Kamerans långsamma rörelse och de spöklika kvarteren byggda av pappersbitar får betraktaren att tänka på videospel, surrealistiska framtidsvisioner och hopplösheten som gror i dem. Associationen är intressant eftersom just hopplösheten närde arkitekturens modernism efter kriget. Det nya uppsvinget gav ett nytt tankesätt men också svulstighet och patos.

Det är något surrealistiskt över collagen och videon. Formerna, byggda så att de tornar upp sig ovanpå varandra, vägleder betraktaren till framtidens städer där varje yta utgör en avsats för projicering.

Tuominen beskriver alltså inte arkitekturens nuläge och verkens relation till den modernistiska arkitekturens ideal är inte heller särskilt betecknande. Hans grepp är snarast förklarande. Han försöker klargöra varför den modernistiska arkitekturen har funnit sin nuvarande form.

Det finns också en viss idealism bakom hans arbeten. Hur kan arkitekturen förbättras och utvecklas utgående från gamla ideal?

Veikko Halmetoja

Tatu Tuominen (f. 1975) är en bildkonstnär från Helsingfors. Hans verk behandlar arkitektur och den tryckta konstens ställning i världen efter den digitala revolutionen. Tuominen har under det senaste decenniet haft otaliga separat- och samutställningar både i Finland och utomlands. De senaste åren har Tuominens arbeten visats bland annat vid Lahtis konstmuseum, konsthallen TR1 i Tammerfors, Kiasma – museet för nutidskonst, bildkonstveckorna i Mänttä, Art + Shanghai Gallery i Shanghai samt på Galleri Aarni i Esbo.
Tuominen är utexaminerad konstmagister från avdelningen för grafik vid Bildkonstakademin år 2006 och är i dag lektor där.

Utställningen har fått understöd av Finska kulturfonden och Centret för konstfrämjande.

Tatu Tuominen
tfn 0442631028
tatu.tuominen(a)uniarts.fi

Unveiled – Avslöjad

Frida Hultcrantz:
Unveiled – Avslöjad
Galleria Huuto Nylandsgatan
21.10. – 8.11. 2015

LOCKANDE KAMOUFLAGE

”Jag ville bli avslöjad. Men inte förrän jag blivit älskad som jag är.”

Alla som flyttar till ett nytt land och en ny kultur måste genomgå processen att bygga upp en ny identitet. Frida Hultcrantz flyttade till Finland från Sverige för 15 år sedan men att skapa en ny identitet är en pågående process.

I Hultcrantzs målningar möts förföriskhet och kamouflage, synlighet och anspråkslöshet. Det förefaller som om personerna, som finns avbildade i målningarna, söker uppmärksamhet genom att gömma sig inför blickar. ”Jag vill visa upp och ge allt av mig själv”, berättar Hultcrantz, ”men det sker genom andras blickar. Och den blicken är förvrängd.”

En kvinnokropp är täckt av ett reflekterande vackert fallande tyg i Hultcrantzs arbeten. Det handlar inte om kläder, utan det är som en osynlighetsmantel i böcker. Inne i den kan människan föreställa sig vara sedd och hörd som den hon verkligen är.

”Jag kamouflerar mig för att jag är rädd att bli avslöjad. Jag vet att jag någon dag exploderar.”

Frida Hultcrantzs målningar på Galleria Huuto, Nylandsgatan 35, Helsingfors
21.10–8.11.2015, öppet tisdag–söndag kl. 12–17

Flickebarn

Kirsti Tuokko
Flickebarn
30.9. – 18.10.2015
Galleria Huuto Nylandsgatan

Kirsti Tuokko har målat galleriet fullt med flickebarn

Kirsti Tuokkos djupa, emotionella personporträtt av barn är stiliserade målningar. De målade bilderna på plexiglas är visuellt mångfacetterade lager och bearbetade på de båda transparenta sidorna. Tuokko har skrapat ett tunt streck på plexiglasets yta och utförligt målat färgytorna.

Utgångspunkten har varit minnen, fotografier och upplevelser. Fastän de på ett allmänt plan är igenkännbara och lätta att identifiera sig med, har utgångspunkten varit något personligt. I målningarnas estetik finns referenser till gamla fotografier, men referenserna har effektivt raderats på allt som är för nostalgiskt och gulligt. Tuokko målar rakt och utan konster.

Den nya serien med målningar har vuxit fram under de senaste åren. Fyra verk i serien har visats i Serlachiusmuseet i Mänttä på utställningen Synden, men största delen är de helt nya. Helheten har fått namn av Ljudmila Ulitskajas samlingsvolym Devotjki (”Flickebarn”, på finska ”Tyttölapsia”).

Tuokko målar inte efter levande modell men hennes verk är så exakt återgivna att åskådaren vill tro på de här människorna. Det infinner sig en känsla att flickorna existerar. Fastän de förenklade och reducerade ansiktena inte direkt väcker igenkänningsreaktioner, lockar de ändå åskådaren att fundera över modellernas öde. Vad händer med de här flickorna, vad väntar dem.

Om stämningen var tyst och försjunken i glömska i Tuokkos första flickbilder har de nya bilderna en annan kraft. I ett nytt stort arbete leker flickorna stolleken. I målningen finns en stark känsla av rörelse och tävling. Förloraren vill inte skilja sig från mängden.

Grundtonen i de fyra nya, fridfullt arrangerade porträtten är burdus. All romantik kring flickorna har rensats bort. Tuokko visar dem som människor som väntar på någonting. En del är uttråkade, andra rädda. Flickorna väntar att tiden ska gå. Deras väntan är ofta en förtvivlad väntan.

Beträffande Kirsti Tuokkos verk behöver man inte vara rädd för ordet illustrera. Målningarnas livfulla karaktärer är bilder på västerländska barns utveckling och hopp under olika årtionden. Verken är renodlade karaktärsstudier. Skickliga summeringar, fascinerande början på berättelser. Tuokko berättar och illustrerar. Men det väsentliga är också att hon målar djupa och fascinerande verk.

Veikko Halmetoja

Kirsti Tuokko
tuokko(at)hotmail.com, tlf. +358 (0)44-335 5181
kirstituokko.fi

Motherland

Natalia Kopkina
MOTHERLAND
Galleria Huuto Nylandsgatan
9.-27.9.2015

”Ingen minns de släkten som gått,
och framtida släkten skall glömmas av dem som följer efter.”
(Predikaren 1:11)

Som barn bodde jag med min syster, mina föräldrar och morföräldrar i en liten tvåa i Leningrad. Med ingermanländernas återflytt från 1991 flyttade vi med våra föräldrar till Åbo. Kvar i Ryssland blev våra morföräldrar och våra andra släktingar. När vårt barndomshem såldes år 2006, och när det blivit tomt, började jag fotografera för att minnas.

Följande år beslöt jag mig för att fortsätta fotograferandet i mitt fosterland och jag reste under åren 2006-2015 på flera fotosessioner till Ryssland och Estland. Jag besökte kända platser från min barndom men besökte också mina föräldrars och mor- och farföräldrars hembyar. Jag ville bevara ens någonting av platserna i det förflutna som kunde påminna mig om vem jag är.

Den ryska kulturen, traditionerna och språket har djupt påverkat innersta väsen och min visuella värld. Jag är intresserad av den ryska själen – en känsla eller identitet, något jag har, fastän jag för länge sedan flyttat bort från Ryssland.

“Our souls as well as our bodies are composed of individual elements which were all already present in the ranks of our ancestors. The ‘newness’ in the individual psyche is an endlessly varied recombination of age-old components.” (Carl Jung)

Natalia Kopkina (f. 1984) blir på hösten utexaminerad konstmagister från Magisterprogrammet i fotografikonst vid Aalto-universitetet. Motherland är Kopkinas andra separatutställning. Utställningen har fått understöd av Finska kulturfonden och Patricia Seppäläs stiftelse.

Ytterligare information:
040 760 1545
nkopkina(a)gmail.com
www.nataliakopkina.com

Tempora mutantur

Tempora mutantur

– Kutikutis 10-års jubileumsutställning
Galleria Huuto Nylandsgatan
20.8 – 6.9.2015

Föreningen för nutidsserier Kutikuti fyller 10 år i år. Jubileumsåret till ära visas jubileumsutställningen Tempora mutantur som visar de senaste serierna av föreningens nuvarande medlemmar. Verken är ett beställningsarbeten inför 10-års utställningen och har förverkligats med serigrafi, screentryck. Den färggranna helheten av serierna i stort format återspeglar både stilen i finska serier och i den finska berättarstilen.

Konstnärer som deltar i utställningen är: Sami Aho, Mari Ahokoivu, Benjamin Bergman, Heta Bilaletdin, Terhi Ekebom, Roope Eronen, Matti Hagelberg, Jyrki Heikkinen, Mikko Huusko, Ville Kallio, Jan Konsin, Leo Kuikka, Reijo Kärkkäinen, Jarno Latva-Nikkola, Tiina Lehikoinen, Mikko Luostarinen, Hanneriina Moisseinen, Eeva Meltio, Tommi Musturi, Lauri Mäkimurto, Pauliina Mäkelä, Reetta Niemensivu, Jyrki Nissinen, Aapo Rapi, Kati Rapia, Hannele Richert, Heikki Rönkkö, Anna Sailamaa, Kari Sihvonen, Katri Sipiläinen, Petteri Tikkanen, Tuomas Tiainen, Katja Tukiainen, Riitta Uusitalo, Jari Vaara, Emmi Valve, Amanda Vähämäki och Mikko Väyrynen.

Kutikuti grundades i Helsingfors år 2005. Kutikuti har vuxit från ett konstnärskollektiv till en organisation och har redan från början verkat som banbrytare i den finländska nutidsserie branschen. Kutikutis uppgift är att främja nutida finländska, konstnärligt högtstående serier både i hemlandet och utlandet. Föreningen publicerar nya serier i serietabloiden Kuti som utkommer fyra gånger om året, och i sin egen publikationsserie, ordnar utställningar, upprätthåller arbetsrum och en serigrafiktryckpress. Föreningens medlemmar består i dag av 39 serietecknare. Internationellt är Kutikuti ett av de mest kända fenomenen i den finländska serietidningsvärlden.

Kutikutis 10-års jubileumsutställning har fått understöd av Grafia rf. Finska Kulturfondens Nylands regionalfond, Finlands serieförening rf. och från Centret för konstfrämjande.

Utställningen har längre öppettider:
Konstens natt 20.8 kl. 12-21
Under Helsingfors 30:e serietidningsfestival fredagen 28.8 kl. 12-21, lördag – söndag 29. – 30.8. kl. 12-18
Deltagande konstnärer närvarande under de extra timmarna (efter kl. 17).

Ytterligare information:
Petra Virtanen
Producent/Kutikuti ry
tfn +358 400 461 557
petra(at)kutikuti.com

www.kutikuti.com
www.sarjakuvafestivaalit.com

Filling the cracks in the sidewalk

Heidi Lahtinen
Filling the cracks in the sidewalk
Galleri Huuto Nylandsgatan
29.7 – 16.8.2015

Jag gillar övergångsställen och vägmärken. Öppna platser och ödemark. Gillar alla mjuka, vispgräddsaktiga, gulliga färger, och alla slags balkar och symmetrier. Men också fräcka färger och drag. Glädje och lek. Bus. Dimma och karameller. Låt oss fylla sprickorna i asfalten vid övergångsställena med till exempel målfärg eller kärlek, lite tuggummi kanske.

Ytterligare information:
Heidi Lahtinen
Heidi70cm(at)gmail.com
044- 3366746
blogg: cargocollective.com/heidilahtinen

SAMLADE VERK

Katariina Guthwert
SAMLADE VERK
Galleria Huuto Nylandsgatan
8.7. – 26.7.2015

Viktiga händelser / stunder ingraverade i mitt minne / insvetsade minnen / berättelser i bilder / människor och platser jag delat något med / det kommer jag ihåg.

Jag undersöker viktiga händelser som fastnat i mitt minne under resans gång. Sådana är ögonblick fyllda av kärlek, upplevelser där jag stannat upp, känslor av ensamhet, intensiva stunder. Jag samlade porträtt av människor jag fått uppleva sådana stunder med. Möten som kan ha inneburit sorg, ångest, jubel, frihetskänsla, sinnlighet, empati, vänskap, känslor av gemenskap. Tidens tand har gjort de här upplevelserna till starka och gåtfulla minnen.

Min utställning består av reliefer utförda i blandteknik. Figurerna som är skurna ur träskivor är täckta med keramisk mosaik och träbitar och är målade med täckfärg, tusch och akryl.

Katariina Guthwert är en bildkonstnär och formgivare från Helsingfors. Guthwert är känd som smyckeskonstnär, i synnerhet för sina medaljer i den allmänna bragdkategorin. Guthwerts verk har visats både på separat- och samutställning i Finland och utomlands.

MÄNNISKANS RUM –skogen

Hanna Räty
IHMISEN TILAT -metsä

Galleria Huuto Uudenmaankatu

17.6.–5.7.2015

Jag ska gå upp i skogsbacken,
tala till Guds gröna tallar,
låta aspelöven lyssna,
viska till videärvingar;
de berättar det för ingen,
aldrig gapar de för någon.
(ur Kanteletar, i översättning av Thomas Warburton)

Skogen har huvudrollen i den här utställningen. Skogen som är vacker, har ett egenvärde, är en naturtillgång, frihet, vild, helig och källa till sinnesfrid. Jag tänker mig att skogen, förutom att vara en plats, innefattar en fysisk närvaro, personlig tid och en fortgående rörelse.

Hanna Räty​ (f.1970) är en bildkonstnär som bor och arbetar mitt i skogen i Juva.

Centret för konstfrämjande, Södra Savolaxs konstkommission har understött
utställningen.

Vi har stängt midsommarhelgen 19.­21.6.2015!

Ytterligare information:
Hanna Räty
050 3026777
hanna.s.raty (at) luukku.com

HELLO HEAVEN

Gunzi Holmström
HELLO HEAVEN

Galleria Huuto Nylandsgatan

27.5.–14.6.2015

Gunzi Holmströms känsliga akvarellmålningar är, också för konstnären själv, en ny landvinning. Abstrakta tankeformer började plötsligt gestaltas på pappret i färger och former som hon inte försökt förklara. På utställningen visas nya verk som skapats då Holmström var residens- stipendiat i Paris under våren 2015 och som hon har fortsatt med efteråt.

Bilderna och installationen tar betraktaren via det abstrakta till en tidlös dimension där allt alltid förefaller nytt och förnyat, som med ett barns ögon. I Holmströms verk kan man uppfatta influenser från olika andliga traditioners bildvärldar. I dem kombineras universella strukturer och symboler genom vilka Holmström utforskar ljuset och den synliga och osynliga världen.

Utställningen påminner påminner betraktaren om att konst som bäst är kontemplation genom vilken man kan bygga en bro mot det andliga.

– Bildkonstnär Soili Mustapää

Bildkonstnär Gunzi Holmström bor och arbetar i Helsingfors. Hon har ställt ut sin konst aktivt både i hemlandet och utomlands under ett tjugotal år.

Utställningen har understötts av Svenska kulturfonden och Konstsamfundet.

Vidare information:
Gunzi Holmström
040 7596851
gunholmstrom (at) gmail.com
www.gunholmstrom.com

1+1+1=AFTERMATH

[slide=1]


Liina Mäki-Patola
1+1+1=AFTERMATH

Galleria Huuto Nylandsgatan

6.5. – 24.5.2015

Minnespår, repa, slitage, smutsfläck, fingeravtryck, bedrift, prestation, slumpen eller planerad handling.

En del ytor vill man bara snudda vid, andra skrapa, gnugga, bleka eller handtvätta.

Välkommen på upptäcktsfärd!

Bildkonstnären Enni Suominen bygger en installation i galleriet på Nylandsgatan av föremål som hon skapat i varenda vinkel och vrå och i mitten av sitt arbetsrum. Enstaka föremål skapar en större helhet som tillåter åskådaren att reflektera om slutresultatet är ett sammanhängande landskap, karta, tankekontinuum, helgalet virrvarr eller kanske något annat.

Enni Suominen (f. 1982) är utexaminerad från Fria Konstskolan år 2012. Hennes verk är mångfacetterade målningar och teckningar som också visar sig som skulpturala element och installationer. Suominen bearbetar en mängd olika ytor och experimenterar med ett otal material. Ibland arbetar hon med mera traditionella målningsunderlag, medan hon andra gånger använder olika föremål; på samma sätt som en oljemålning suddas ut och spåret försvinner när den kommer i kontakt med en terpentintrasa, kan hon undersöka vad som kommer fram när en tuschteckning blir offer för sandpapper eller en hög med böcker placeras under en rinnande vattenkran.

Ytterligare information:
Enni Suominen
040-5526331
ennisuominen (at) gmail.com
www.cargocollective.com/ennisuominen

Skogen har kommit in

[slide=1]


Liina Mäki-Patola
Skogen har kommit in

Galleria Huuto Nylandsgatan

15.4.-3.5.2015

Trädstammar svajar frenetiskt
Händer gungar i samma takt
Går baklänges framåt

Återvänder till rummet efter tjugo år
Golvet är täckt av mossa
Grenarna växer genom takkanterna

Skogen har flyttat in

Dansar (där) en stund

Vänder mig om
Landskapet kommer närmare
Träden närmar sig

Stiger ut
Promenerar länge
Tills bilden försvinner
Omsluter mig

(Liina Mäki-Patola)

Liina Mäki-Patola (f. 1985 i Kangaslampi) är utexaminerad bildkonstnär från Tammerfors
yrkeshögskola år 2009. Hon bor och arbetar i Helsingfors. På Galleria Huuto visas tusch- och
akvarellmålningar samt videoverk. I videoverket syns påverkan från bland annat butohdans,
som Mäki-Patola har utövat under ledning av den japanska butohkonstnären Ken Mai.
Verkets beatdikt är skriven av den amerikanska sångaren-kompositören Mark Olson. Ljudet
är planerat och förverkligat av musikern och kompositören Juha Mäki-Patola. Utställningens
skog är en fysisk plats och ett tillstånd. Verkena handlar om människan som en del av
naturen, naturen i människan samt rädslan för naturen.

Ytterligare information:
Liina Mäki-Patola
tfn 040-770 69 07
liina.makipatola(at)gmail.com
www.liinamakipatola.com

Lost World

[slide=1]

Saara Piispa
Lost World
Galleria Huuto Uudenmaankatu
25.3.-12.4.2015

Galleria Huuto Nylandsgatan har öppet under påsken 3.-5.4.2015 kl. 12-17, på måndagen 6.4. stängt.
Konstnärsmöte söndagen 12.4.2015 kl. 12.30

Teman för mina målningar är fiktiva landskap i förlorade världar: bortglömda gröna dalar, förvildade trädgårdar och gårdsstigar, träd i urskogen som växer upp ända till stjärnorna.

Invånarna i de här världarna står med fötterna på jorden och med blicken fäst vid himlakropparnas rörelser. De känner sig hemma mitt bland fåglarna, träden och bergen, långt från städerna. Mina verk är upptäcktsresor i tidlösa landskap där det viktiga är årscykeln, väderstrecken, människans och miljöns jämvikt.

Målningarna kommer till i långsam takt. De föregås av ett lugnt betraktande, tittande på film och bläddrande i böcker, korta resor samt en strävan att förstå livets och planeternas proportioner. Målningsprocesssen är bakvänd arkeologi på tom duk, där berättelser uppstår lager på lager genom vattenlöslig färg på transparenta ytor och kluddig oljefärg.

Utställningen har fått understöd av Centret för konstfrämjande/Statens visuella konstkommission. Tack även till Svenska Kulturfonden som understött mitt arbete.

Saara Piispas (f.1985) målningar har visats på flera samutställningar i Finland och utomlands. senast Vårutställningen i Kunsthal Charlottenborg i Köpenhamn år 2015. De senaste åren har Piispa haft separatutställningar bland annat i Borgå konsthall år 2014 och tm-galleriet år 2013. Piispa är utexaminerad bildkonstnär från Tammerfors yrkeshögskola år 2008 och hon bor och arbetar i Borgå.

Ytterligare information:
Saara Piispa
piispa(a)saarapiispa.com
040-5246654

LOSSLESS 1 (Surround System)

Salla Salin: LOSSLESS 1 ( Surround System)

Salla Salin
LOSSLESS 1 (Surround System)
Galleria Huuto Nylandsgatan
4.3.– 22.3.2015

“Reality is a sound, you have to tune in to it not just keep yelling.”
Anne Carson

Lossless är en serie ljudbaserade verk. I verken behandlas ljud som ett viktigt element i verkligheten och som ett konstnärligt
uttrycksmaterial med betoning på det spatiala i ljudet. Utgångspunkten för serien är en önskan att utforska relationen mellan den mänskliga iakttagelseförmågan och verkligheten omkring oss, något som är karakteristiskt för mitt konstnärskap.

Termen ”lossless”, som används vid digitalisering av ljud, betyder icke-förstörande komprimering. Medan teknologin utvecklas och världen omkring oss blir alltmer digital, blir frågan hur man definierar verkligheten alltmer aktuell. Vad är verklighet? Går den att komprimera till ett ännu mindre format?

Den första delen i serien är en ljudinstallation Surround System. Den undersöker ljudets rumslighet utgående från rörelser, fokuserande på spatiala ljud och hur det tekniskt förverkligas i relation till uppfattningsförmåga och den fysiska verkligheten.

Arbetet har fått understöd av Koneen Säätiö.

KONSTNÄREN, SALLA SALIN är utexaminerad konstmagister både från Konstindustriella högskolan, avdelningen för filmkonst och scenografi år 2005 och år 2014 från Aalto ARTS. Hon arbetar bland annat med installationer, skulpturer, performanser och projekt som kombinerar olika konstformer.

Salins arbetssätt präglas av att hon använder sig av olika medier. I stället för en speciell teknik eller val av material, är det viktigaste för henne som konstnär och utgångspunkten för hennes arbete och framförande, att undersöka och experimentera. Så väljs materialen alltid enligt tema och varierar från människokroppen till ljus, ljud och rörlig bild. Salins arbeten är ofta ganska stora; utrymmen och situationer där åskådaren egen fysiska närvaro och rörelser blir en del av arbetet.

Salins verk har visats både på separat- och samutställningar och på festivaler både i hemlandet och utomlands.


Ytterligare information:
Salla Salin
salla.salin(at)welho.com
http://www.sallasalin.com/

Galleriet vid havet

[slide=1]

Satu Rautiainen
Galleriet vid havet
Målningar
Uudenmaankatu
11.2. – 1.3.2015

Målningarnas mikro- och makrovärldar avbildar samhällen, och i dem levande individers överlevnad och utveckling. Den byggda miljön och naturen refererar både till individen och samhället och till mänsklighetens och naturens balansgång, maktkamp och samexistens. Naturen fungerar också som symbol för det undermedvetna, som plötsligt överraskande kan lägga beslag på människosinnet.

Jag började arbetet med min utställning Galleriet vid havet genom att undersöka utrymmena på Galleria Huuto på Nylandsgatan. Mina målningar har ofta något begränsat utrymme, som ett terrarium som åskådaren kan se från utsidan. Jag tänkte mig Nylandsgatans utställningsutrymme som ett terrarium som öppnar fönster till en annan värld och vice versa. När proportionerna i tavlan ändras från litet till stort och tillbaka, kan åskådaren bli delaktig i målningen.

Utställningens målningar är målade på papper som är fästa på skivor. Att måla på papper med vattenbaserade färger är en ny arbetsteknik för mig. Jag börjar måla med vattenbaserade färger, till exempel tusch, därefter avskiljer jag färgskiktet med lim och fortsätter måla med oljefärger. Utöver att använda pensel stryker jag ut målfärgen genom att trycka ett papper på målningens yta eller genom att sprutmåla. Utställningens målningar har kommit till under åren 2014-2015.

Såsom i tidigare målningar har jag också i de här målningarna igen tänkt på historien och naturfenomen, såsom istiden, forna kungariken och kolonialmakter. Mänsklighetens historia känns då och då overklig men fortsätter ända till dags dato och till den stund där vi nu lever. De narrativa bilderna i mina målningar får sin inspiration från bilder från historien och från dagens bildsamlingar till exempel fotografier som jag har tagit. Slutligen är utställningen en äventyrsberättelse i att hitta sinnesro, att leva med rädslor och känslor och att vara förnöjd i denna tidsålder av överflöd.

Tack till Suomen Kulttuurirahasto och Finska Konstföreningen

Satu Rautiainen (f. 1982) är en bildkonstnär som bor och arbetar i Helsingfors. Rautiainen utexaminerades från målarlinjen vid Bildkonstakademin år 2008, efter det har hon haft årliga separatutställningar och deltagit i grupputställningar både hemma och utomlands. Utöver sitt eget konstnärliga arbete deltar hon ibland annat i projekt med konstnärsgruppen Unikuvia samt i verksamheten i det konstnärstyrda Galleri Huuto. Hennes verk visas som bäst på konstmuseet i Raumo på utställningen Sirkus Pinnala till 1.3.2015.

Ytterligare information:

Satu Rautiainen
saturauti(at)gmail.com
http://saturautiainen.blogspot.fi/

Brev

[slide=1]

Laura Ukkonen
Brev
Galleria Huuto Uudenmaankatu
21.1. – 8.2.2015

På utställningen Brev visas teckningar. Konstverken är halvfiktiva porträtt, rum och landskap. Ver-ken är baserade på dokumentation och observation av närmiljön och i stunder när inget till synes händer. Verken är från de tre senaste åren och materialet har kommit till i Helsingfors, Prag, Florens och Mynämäki. Kända och okända, privata och offentliga rum såsom hem, parker, städer och ängar blandas samman.

Laura Ukkonen (f.1977) arbetar genom att teckna. Hennes verk varierar från stora kol- och blyerts-teckningar, teckningar med färgpennor till små teckningar i bläck. Ukkonen är en bildkonstnär från Helsingfors och utexaminerad konstmagister år 2012 från Aalto-universitetet. För tillfället avlägger hon magisterstudier i bildkontpedagogik vid Aalto-universitetet. Hennes konstnärliga verksamhet har nyligen utökats till illustrationer. Ukkonen illustrerar bildberättelsen Yksityisasia, som publice-rades åren 2013–2014 i tidskriften Voima.

Utställningen har fått understöd av Koneen Säätiö: en del av verken har påbörjats under början av 2014 under residensvistelsen vid Saari gård i lugnet och mörkret under en snölös vinter.

Ytterligare information:
Laura Ukkonen
050 5894175
ukkonen.laura(a)gmail.com
lauraukkonen.blogspot.fi