Bilder

Tanja Koponen har gjort cover-versioner av tre videokonstverk från början av 1970-talet. Av dessa tre konstverk har hon sedan byggt upp en HELHETSinstallation i GalleriA Huutos lokaler. "Cover" har ursprungligen betytt en nyåtergivning som konkurrerar med en originalinspelningen på schlagermarknaden. I dagligt tal har det kommit att betyda vilken slags nya version som helst (remake) av en känd inspelning. Det centrala i definitionen är att det kan finnas ett flertal versioner av ett och samma verk.

I videon Theme Song (ursprungsvideo av Vito Acconci, 1974) lyssnar Koponen på musik och lockar på ett påträngande intimt sätt galleribesökaren att komma bredvid henne. Bakgrundsmusiken (av sångerskan Maarit, som också gjort fina cover-versioner) inverkar på stämningen. Emellanåt plockar Koponen likt Acconci upp enskilda ord eller meningar, och tar in dem i sitt eget lockelsetal.

I videon Primary Time placerar Koponen blommor i de olika grundfärgerna i en vas mitt i bilden. Ursprungsvideon av Bas Jan Ader från 1973 anspelade på tiden som bildkonstnärens nya arbetsmaterial. Koponens tillägg är blomplacerarens sätt att befinna sig i bild och utföra samma uppgift.

I videon Black and White Tapes belyses ett metallrör med en rörlig lampa, som oavbrutet rör sig från ena sidan av röret till den andra. Verket baserar sig på en video som ingår i en serie verk av Paul McCarthy från åren 1970–1975. Det matta metallröret i ursprungsvideon har ersatts med ett glänsande dammsugarrör.

Koponens videor följer ursprungsversionernas beskärning, utgångspunkter och metoder. Nytolkningen av de ursprungliga verken fungerar som utlösande faktor för nya samband och bindningar. De små avvikelserna väcker nya betydelser.

Bildkonstnär, forskare Kari Yli-Annala

Tack: AVEK, Konstsamfundets avdelning för mediekonst och Statens konstkommission

BIlder

Min avsikt var att skapa en bild av Antti Hämäläinen, som ramlar omkull mitt i loppet men trots detta vinner löptävlingen. Samma Antti Hämäläinen besegrar elegant både Kekkonen och Fagerholm i presidentvalet 1956. Till råga på allt bevakar Antti Hämäläinens ryttarstaty majestätiskt skejtarnas flippar och slides framför Kiasma.

I den slutliga utställningshelheten har temat breddats från en privat lek med personhistoria till ett mer allmänt begrundande av begreppen historia och tid. Serien utställda verk är en köttslig människas förståndsmässiga försök att beskriva tidsförloppet mellan två punkter. Det är tiden mellan födsel och död, fram till det köttsligas oundvikliga slutpunkt där ett enskilt spår tar slut, men där tidens allmänna raksträcka fortsätter.

I utställningen ingår bl.a. tidslinjer gjorda av c-kassettband, svarta tavlor med föreläsningar om mänsklighetens historia och planritningar av bostäder med historisk betydelse för Antti Hämäläinen.

Tack: Nylands konstkomission

antti(at)galleriahuuto.net